Ler hon aldrig?

Grammisgalan avgjordes igår och här är listan med alla vinnarna:

Årets album
Thåström – Kärlek är för dom

Årets artist
Lars Winnerbäck

Årete barnalbum
Bröderna Lindgren

Årets dansband
Lars Kristerz – Hem till dig

Årets folkmusik/visa
Sofia Karlsson

Årets hårdrock
Mustasch

Årets jazz
Jeanette Lindström

Årets klassiska
Kammarensemble Sonanza

Årets klubb/hiphop
Promoe – Kråksången

Årets kvinnliga artist
Amanda Jenssen – Happyland

Årets låt
Mando Diao – Dance with somebody

Årets manliga artist
Lars Winnerbäck

Årets nykomling
Erik Hassle – Hassle

Årets pop
Fibes, Oh Fibes! – 1987

Årets rock
Kent – Röd

Årets kompositör
Amanda Jenssen & Pär Wiksten – Happyland

Årets producent
Kent & Joshua – Röd

Årets textförfattare
Thåström – Kärlek är för dom

Årets video
Timbuktu

Årets specialutgåva
Olle Adolphsson

Årets hederspris
Jerry Williams


Jag är personligen inte speciellt intresserad men enligt många var tydligen Amanda Jenssen den stora drottningen. Jag kan verkligen inte förstå hur en såpass tråkig människa kan bli så prisad. Hon är ju apati personifierad. Alltid samma min och ansiktsuttryck. Jag kan nog inte ens minnas att jag sett ett ordentligt leende på människan. Det var till och med samma min när jag mötte henne på stan och mina vänner sa exakt samma sak när de såg henne; ler hon aldrig?
Jag har sett någon bild på henne där hon ler men det ser väldigt tillgjort ut och när hon börjar prata i sitt monotona tonläge får man ju nästan lust att börja skära sig själv i handlederna.
Att hon får priser kan jag förstå däremot för hon är jätteduktig som artist men för fan slappna av Amanda.




andra bloggar: Mannen, JR, Anna